Vaknade när klockan ringde och var inte det minsta utvilad. Det var tur att duschen var ledig så att man blev lite pigg. Efter en riktigt god frukost bar det av till bussen för den korta färden till Scans slakteri i Skara. Vi möttes av platschefen som berättade lite kort om företaget innan vi blev överlämnade till våra guider.
Vi fick såna där öronsnäckor så att vi skulle kunna höra något överhuvudtaget inne i fabriken. Min grupp började med styckningen av grisarna. Det var full produktion av julskinkor kan jag meddela, så mycket att de faktiskt fick paketera de för hand. Efter grislinjen var det styckning av nöt. Där var det också ett fasligt tempo. Styckarna var verkligen skickliga, det gick med ett otroligt tempo! Kanske var de tvungna för de fick betalt för hur mycket det styckade.
Nästa anhalt var slakten. Vi började med styckning och arbetade oss ned mot slakten eftersom det är viktigt att börja i den renaste änden så att man inte kontaminerar köttet, då det är ett livsmedel. Därför hade vi även skyddsoveraller, hårnät och fotskydd.
Som sagt slaktavdelningen. På grisarna fick vi inte se själva slakten utan vi kom strax efteråt i kedjan, precis efter avblodningen då grisarna hängs upp i bägge bakbenen, skållas för att tappa pälsen samt bränns av med gasol för att all päls och alla bakterier ska dö innan man börjar styckningen. Vi fick även se veterinärerna som kontrollerar varenda slaktkropp.
Efter grisarna var det dags för nötboskapen. Här fick vi först se avtagningen av huden. DEn dras av med hjälp av maskin, ganska smidigt då slaktkropparna är ganska stora. I samma lokal tog de även av huden på lamm och där var det manuellt arbete som såg ganska jobbigt ut.
Sedan kollade vi då slakten och avblodningen. Det hela gick väldigt lugnt till, även om det inte ser allt för trevligt ut när det fortfarande rycker i korna som hänger upp och ner i ett bakben.
Vi var även inne i stallarna. Där var det förvånansvärt tyst. Alla korna stod i kö, med avskiljare emmelan sig, för att undvika bråk. I grisarnas boxar var det också väldigt lugnt då man i största möjliga mån försöker att inte blanda nya grisar, vilket skulle ge upphov till slagsmål.
Jag måste säga att det var itne alls så farligt som jag hade föreställt mig det hela. Lukten trodde jag skulle vara hemsk,men ajg måste säga att det luktade betydligt värre på Valla där de slaktar kycklingar. Eftersom jag inte är ett dugg känslig för blod var inte heller det farligt. Det här besöket var faktiskt det mest intressanta på hela resan.
Eftermiddagen tillbringades med ett gårdsbesök och föreläsningar, för att avslutas i tjurstallet på Viking Genetics där vi kikade på deras avelstjurar värda flera miljoner. Sedan stupade jag i säng när vi kom tillbaka till vandrarhemmet...
